Aktuellt

Recensioner

24.3.2019 Nuevo Quinteto Otra Vez och sångaren Martin Alvarado

Den finländska gruppen Nuevo Quinteto Otra Vez och sångaren Martin Alvarado bjöd på en intim och samstämd konsert med känsla av tangoklubb.

Programbladet förtäljde att solisten Alvarado allmänt anses vara Argentinas främsta tango nuevo-sångare med 2000-talets tangoröst och den vackraste rösten i Buenos Aires. Det som levererades på konserten var en röst med variation i nyanser och tonspråk; varvat med metallisk skärpa eller glasklara, nakna tonslingor och ett varmt vibrato till många tonavslut. Kvintettmusikerna bjöd också på variation i tonspråket och en rytmisk träffsäkerhet som tyder på det gedigna samarbete som professionell sammusicering blir en produkt av. Variationer i utformningen gjordes med moderna effekter; rytmer klappade mot instrumentets sida, stråktekniska lösningar och knackande, strykande rörelser för att återskapa känslan av rytmiken hos en rytmsektion.

Snåresalen var präktigt fylld med åhörare, fönstren mörklagda, salen nedsläckt med strålkastarljus på scenen. Oavsett om det eftersträvades en konserthuskänsla eller var ett försök att skapa en mer intim stämning, där avståndet mellan scen och publik upplevs decimerat i och med mörkret, lyckades ensemblen få till stånd en kompakt stämning där musiken flödade utan hinder, frånsett den syrefattiga luften. Introduktionssnacken av såväl Henrik Sandås som Alvarado ackompanjerades av instrumentala mattor och gav en känsla av ett gig i en argentinsk tangohåla.

Problematisk ljudåtergivning

Ljudåtergivningen är ett återkommande faktum att diskutera. I en instrumentsammansättning där en del av instrumenten, här till exempel elgitarren, kräver mikrofon och förstärkare styrs resten av bandets behov efter det; även violinen och sången bör förses med mikrofon. I stället för att ljudåtergivningen är ekologiskt naturlig, finns det risker att helheten är nivåmässigt i obalans vid exempelvis häftiga forten, alternativt så förvrängs ljudkällans autenticitet. Eller så råkade jag sitta på ett sådant ställe i salen att ljudåtergivningen inte kom till sin rätt, då främst sångens metalliska sound i höga starka partier kändes genomträngande.

Samtliga låtar var arrangerade av pianisten Matti Laukkanen och även två av hans egna verk Por supuesto och Piazzollike uppfördes. Arrangemangen var intressanta där uppbyggnaden, i till exempel den sistnämnda, bestod av ett skönjbart tangokomp varvat med mer finskt tonspråk i mellanpartierna. Där fick tango nuevon ge vika för influenser från den klassiska musikens kadenser där en solist får ge prov på sitt tekniska och musikaliska kunnande. Lika självklart och naturligt utformat som titeln i låten Por supuesto, som betyder ”självklart”, var det kadensliknande elgitarrsolot av Jere Haakana. Framfört med en förvånansvärt klar struktur, fastän tonspråket var improvisatoriskt, kunde vi åhörare följa solot som en erfaren orienterare läser sin karta i en ovan terräng.

Finsk tango blev favoriten

En av mina favoriter var den finska tangoklassikern Satumaa av Unto Mononen. Alvarado sjöng tangon på finska, där sången representerade ursprunget med melodin och språket; det element som vilken finländare som helst känner igen. Den intressanta kontrasten till detta trygga igenkännande var förstås kompet med nuevo-stilens ackordspråk, effekter och återkommande tangofragment i varje instrument. Musicerandet gav smakprov på kommunikationen mellan instrumenten, där ett instrument frågade och ett annat svarade. Även rytmiska och melodiska motiv framförda hand i hand gav prov på sammusiceringens tighthet. Efter flera solopartier gav instrumenten plats åt Alvarado och tangons andra vers genom att finurligt plocka in temat från Satumaa och på så sätt bereda väg åt vokalisten. I ett lätt sammelsurium blev motivet en fyr att följa.

Text: JENNY BACKMAN-PRÅHL

Länk till konserten med bilder

Paavali Jumppanens pianorecital

Pianist i världsklass uppträdde i Ekenäs

Konsert: Romantisk vandring.
Artist: Paavali Jumppanen
Repertoar: Beethoven, Chopin, Brahms, Schubert
Tid: 3.2. kl. 18. Plats: Snåresalen, Ekenäs
Arrangör: Ekenäs konsertgarantiförening

Storslagen pianomusik av världsklass fick Ekenäspubliken ta till sig då den eminenta finländska pianisten Paavali Jumppanen gav en pianorecital. Han hör till sin generations internationellt mest framgångsrika pianister med många utmärkelser och meriter.

Efter segern i Maj Lind tävlingen 1994 och segern i young Concert Artists’ International Auditions i New York år 2000 har Jumppanen samarbetat med namnkunniga dirigenter och musiker i Europa och USA. Hans musikaliska kunnande spänner sig från Bach och Beethoven, via Debussy till samtida kompositörer som Boulez, Dutilleux och avantgarde. Han har bland annat spelat in Beethovens samtliga sonater för violin och piano på cd. Förutom att Jumppanen turnerar med egna konserter är han konstndrlig ledare för festivalen Pianoespoo; en mönstring riktad till unga pianister.

Livsvandring

Konsertens slutnummer, Franz Schuberts stota Fantasi i C_dur, Op 15 ”Wanderer-Fantasie’, fungerade som nyckel till hela konsertens tematiska landskap. Det karakteristiska huvudtemat återkommer i många olika nyanser och tonarter. Det storartade verket är en metafor över livet och avlutas med en majestätiskt klingande jublande fuga. Stilistiskt innehåller fantasin motsatspar; Ijus och skugga, livets båda sidor.

I Beethovens e-mollsonat op.90 visade Paavali Jumppanen prov på sin stora stilkänsla. Hans spel är
fullt av avvägda färger och nyanserna smeker örat. Hans gedigna teknik möjliggör en frihet i hisnande löpningar och dramatiska passager. Hans pianissimospel är beundransvärt klangfullt och exakt och understryker skönheten i Beethovens musik. Övergångar och tempobyten utrrycker stark musikalitet.

Bländande virtuositet

Det andra stora verket var Frederic Chopins Etyder, op. 25. Detta storverk med tolv svåra etyder utgör alla konsertpianisters eldprov. Till de mera kända hör den inledande måleriskt vackra etyden i Ass-dur med tillnamnet Herdegossen. Jumppanen spelade vackert med varm klang och väl avvägda rubato-avsnitt. Här bör även nämnas den tekniskt krävande ”tersetyden” och de tre sista etyderna: Oktaven, Vintervind och den gigantisk klingade Oceanen. I dessa visade Jumppanen speciellt prov på virtuositet. Obehindrat levererade han hisnande löpningar med lugn och träffsäkerhet.

Efter pausen följde Johannes Brahms Tre Intermezzon op 117. Styckenas innerliga lugn och meditativa harmoni underströks av Paavali Jumppanens uttrycksfulla mezzopiano. De tre Intermezzona blev en lugn oas i programmet efter tonkaskaderna i Chopinetyderna. Här fick publiken njuta av ett avvägt, intimt spel och stark stilkänsla.

Paavali Jumppanens pianokonst är bländande. Han lyfter fram små, viktiga detaljer i texturen och bygger upp stora estetiska helheter. Hans cantilena klingar i subtila färger och behandlingen av tempi är välavvägd. Sitt ego behåller han diskret i bakgrunden. Rungande slutapplåder renderade publiken ett innerligt framförande_ av Jean Sibelius stycke Granen.

TONY VUORINEN
kultur@vastranyland.fi

Kungsvägens musiker

Barockkonsert bjöd på galanta rytmer och uppfinningsrika detaljer

En hälsning i dansant tretakt från London, med rötter i Italien, Tyskland och Sverige kunde man kort sammanfatta Kungsvägens musikers konsert i Snåresalen på söndag kväll. Det var en gedigen djupdykning i barockens fantastiska stilepok.

Ett hundratal ivriga åhörare hade bänkat sig för att ta del av ett förnämligt konsertfyrverkeri av festlig barockmusik. England och dess huvudstad London var i början av 1700-talet mötesplatsen för tre mästare; Georg Friedrich Händel, Johan Helmich Roman, och Francesco Geminiani. Spår från den kulturella smältdegeln fick publiken njuta av i stora mått.

Den svenska musikens faderEfter att ha studerat för Händel i London, verkade Johan Helmich Roman som konsertmästare vid hovkapellet i Sverige. Titeln ”den svenska musikens fader” har han getts för sin insats att göra musiken känd även utanför hovets praktfulla salonger. Han var den första att arrangera publika konserter och bidrog till att använda svenska språket i kyrkomusiken. Hans musik betecknas av en stor detaljrikedom. Harmoniseringen är avancerad och nytänkande.

Kvällens digra program var ett grovt tvärsnitt av de tre mästarnas produktion. Georg Friedrich Händels pompösa Ouverture fick inleda programmet. Här presenterade orkestern genast ett starkt pulserande spelsätt som var genomgående i alla kvällens nummer. Enligt barockorkestrarnas framförandepraxis spelade violinisterna stående vid sina notställ. Hela orkestern tycktes andas och frasera gemensamt.

Orkestern Kungsvägens musiker har vunnit stor renommé. Sammansättningen varierar från trio till stor kammarorkester och även en kammarkör ingår i konstellationen. Repertoaren beskriver gärna rariteter, klassiska verk som inte hittas på standardrepertoaren. Orkestern hade för detta program engagerat en utökad stråkvartett, en kontrabas och i continuot en clavicembalo och theorb alternativt barockgitarr.

Konsertmästaren, den USA-födda och mycket meriterade violinisten Anthony Marini ledde sina professionella musiker med lätt och fast stråke. Hans starka rytmkänsla förmedlade musikens liv och han spred stor glädje bland sina musiker och sin publik. Han har en bländande teknik och hans ornamentering är förfinad. De snabba passagerna får ett bländande uttryck.

Gungande tretaktDen gungande tretakten är genomgående i de omväxlande långsamma och snabba satserna i konsertprogrammet. Även om satsernas tempobeteckning inte i grunden påvisar en dans är karaktären på satserna mycket dansant och visar på epokens förkärlek till hovdanserna: Sicilienne, Air, Menuett och Follia.

Konsertens slutnummer och absoluta höjdpunkt var Francesco Geminianis Concerto Grosso ”La Follia”. Verket innehåller variationer över ett av barockens mest använda tema, La Follia eller ”den galna”. Variationerna är mycket virtuosa och kräver ett högt kunnande. Tempot är högt och spelglädjen sprudlar. Geminiani verkade i Italien och utvecklade violinspelets teknik. Han skrev även ett berömt opus i musikens teori.

En söt karamell under kvällens konsert var en Ouverture av österrikaren Johann Joseph Fux,hovkapellmästare för kejsar Leopold I i Wien. Den var verkligen en fröjd för örat. Musikens galanta rytmer avlöste varandra och detaljerna var uppfinningsrika. Här glänste orkesterns cellist Pieta Mattila med passager i hisnande tempo. En verklig bravur.

Tony Vuorinen

https://www.vastranyland.fi/artikel/galant-svangande-barockmusik/

24.3.2019 Nuevo Quinteto Otra Vez och sångaren Martin Alvarado

Den finländska gruppen Nuevo Quinteto Otra Vez och sångaren Martin Alvarado bjöd på en intim och samstämd konsert med känsla av tangoklubb.

Programbladet förtäljde att solisten Alvarado allmänt anses vara Argentinas främsta tango nuevo-sångare med 2000-talets tangoröst och den vackraste rösten i Buenos Aires. Det som levererades på konserten var en röst med variation i nyanser och tonspråk; varvat med metallisk skärpa eller glasklara, nakna tonslingor och ett varmt vibrato till många tonavslut. Kvintettmusikerna bjöd också på variation i tonspråket och en rytmisk träffsäkerhet som tyder på det gedigna samarbete som professionell sammusicering blir en produkt av. Variationer i utformningen gjordes med moderna effekter; rytmer klappade mot instrumentets sida, stråktekniska lösningar och knackande, strykande rörelser för att återskapa känslan av rytmiken hos en rytmsektion.

Snåresalen var präktigt fylld med åhörare, fönstren mörklagda, salen nedsläckt med strålkastarljus på scenen. Oavsett om det eftersträvades en konserthuskänsla eller var ett försök att skapa en mer intim stämning, där avståndet mellan scen och publik upplevs decimerat i och med mörkret, lyckades ensemblen få till stånd en kompakt stämning där musiken flödade utan hinder, frånsett den syrefattiga luften. Introduktionssnacken av såväl Henrik Sandås som Alvarado ackompanjerades av instrumentala mattor och gav en känsla av ett gig i en argentinsk tangohåla.

Problematisk ljudåtergivning

Ljudåtergivningen är ett återkommande faktum att diskutera. I en instrumentsammansättning där en del av instrumenten, här till exempel elgitarren, kräver mikrofon och förstärkare styrs resten av bandets behov efter det; även violinen och sången bör förses med mikrofon. I stället för att ljudåtergivningen är ekologiskt naturlig, finns det risker att helheten är nivåmässigt i obalans vid exempelvis häftiga forten, alternativt så förvrängs ljudkällans autenticitet. Eller så råkade jag sitta på ett sådant ställe i salen att ljudåtergivningen inte kom till sin rätt, då främst sångens metalliska sound i höga starka partier kändes genomträngande.

Samtliga låtar var arrangerade av pianisten Matti Laukkanen och även två av hans egna verk Por supuesto och Piazzollike uppfördes. Arrangemangen var intressanta där uppbyggnaden, i till exempel den sistnämnda, bestod av ett skönjbart tangokomp varvat med mer finskt tonspråk i mellanpartierna. Där fick tango nuevon ge vika för influenser från den klassiska musikens kadenser där en solist får ge prov på sitt tekniska och musikaliska kunnande. Lika självklart och naturligt utformat som titeln i låten Por supuesto, som betyder ”självklart”, var det kadensliknande elgitarrsolot av Jere Haakana. Framfört med en förvånansvärt klar struktur, fastän tonspråket var improvisatoriskt, kunde vi åhörare följa solot som en erfaren orienterare läser sin karta i en ovan terräng.

Finsk tango blev favoriten

En av mina favoriter var den finska tangoklassikern Satumaa av Unto Mononen. Alvarado sjöng tangon på finska, där sången representerade ursprunget med melodin och språket; det element som vilken finländare som helst känner igen. Den intressanta kontrasten till detta trygga igenkännande var förstås kompet med nuevo-stilens ackordspråk, effekter och återkommande tangofragment i varje instrument. Musicerandet gav smakprov på kommunikationen mellan instrumenten, där ett instrument frågade och ett annat svarade. Även rytmiska och melodiska motiv framförda hand i hand gav prov på sammusiceringens tighthet. Efter flera solopartier gav instrumenten plats åt Alvarado och tangons andra vers genom att finurligt plocka in temat från Satumaa och på så sätt bereda väg åt vokalisten. I ett lätt sammelsurium blev motivet en fyr att följa.

Text: JENNY BACKMAN-PRÅHL

Länk till konserten med bilder

Om oss

Om oss

Föreningens ändamål är enligt stadgarna att verka och väcka intresse för klassisk och annan god musik.

Vi arrangerar årligen minst fem högklassiga konserter, i huvudsak med klassisk musik men ibland också med t.ex. jazz, opera, operett och folkmusik. Till verksamheten hör också att arrangera konsertresor. Föreningen är medarrangör i evenemanget Ekenäs Sommarkonserter med Finländska Kammarorkestern som varje år går av stapeln i månadsskiftet juli-augusti.

Tack vare våra trygga sponsorer kan vi engagera artister av världsklass och arrangera tillräckligt många och varierande konserter.

Styrelsen

Styrelsen

Ulla Nybäck, ordförande

Åsa Westerlund, viceordförande

Ghita Aschan, sekreterare

Gretel Ramsay, kassör

Kosti Piipponen, medlem

Folke Gräsbeck, impressario

Ove Molander, medlem

Hans Heinrich, medlem

Marion Rosenlew-Stjernlöf, suppleant

Thomas Lönnqvist, suppleant

Bli medlem

Medlemsinfo

Föreningen fortsätter att växa och har nu ca 300 medlemmar. Som medlem får du förhandsinformation om all vår verksamhet och andra musiktips via regelbundna medlemsbrev. Till våra konserter får medlemmarna rabatt på alla biljettpriser, också till sommarkonserterna. Kvalitet, variation och förmånliga biljettpriser har varit våra målsättningar redan under 60 år!

Anslut dig enkelt som medlem genom att trycka på knappen nedan. Årsavgiften är 20 euro, för medföljande familjemedlemmar 15 euro.